Vi har dragit ner något otroligt mycket på allt som har med socker och fett att göra pga av sonens hälsa, något som har varit positivt på många sätt. 

Jag har haft en liten svacka och tårarna har runnit då vi har många läkarbesök under veckan men det kan bara bli bättre. 

Neurologen kommer att ringa upp mig gällande sonen och hans störda sömnrytm och min största rädsla är att han har samma som min dotter. 

Men hellre utreda och få reda på om han har narkolepsi nu istället för att strida i 10 år som vi fick göra med dottern. 

Så hennes resa genom helvetet har gett lillebror en snabbare chans till hjälp i vården. 

Ska det behöva vara så? 

Jag fick min eds diagnos efter barna, fruktansvärt är det. 

Nu ska det ätas glass!