Tårarna rinner över tillsammans med alla känslor som man har försökt stoppa undan ett tag nu. 

Jag brukar inte stoppa grejer i min mentala ryggsäck men nu har all fokus legat på barna och det är helt på sin plats, jag behöver bara lära mig ett nytt sätt att sortera allt på. 

Att inte få dåligt samvete när kroppen behöver vila trotts att sonen är hemma tidigare på dagen. 

Mitt samvete är så otroligt stort och det pulserar tillsammans med mitt hjärta, jag vill ju vara likt alla andra den där perfekta mamman även om jag egentligen vet att det inte finns utan man får göra sitt bästa även om det blir splittrad kompott på vissa delar.

Sorgen över att inte vara kapabel till det som alla andra lyckas med. 

Att åka skidor till exempel, jag hade så gärna velat åka till fjällen och provat men samtidigt så vet jag att det inte är funkis för mig. 

Vill att ungarna ska få prova så mycket som möjligt men då faller allt på att min sambo får ju vara hemma i perioder och detta innebär minskad inkomst för tro inte för all del att man blir rik vid sjukdom. 

Vi är tre som har en unik diagnos och den finns inte med i våra försäkringar, det är helt otroligt att man har betalat varje månad sen mamma magen fanns men du kan inte nyttja den och då har vi en utökad försäkring. 

Idag gråter jag över förlusten men imorgon ska jag glädjas över det fina jag har, min familj och mina vänner ❤️

Jag kommer att gräva upp mig igen även om spaden är pytteliten och väger ett ton. 

Stort tack till er som läser min blogg! 

Ni betyder mycket för mig och familjen med 💗