Efter en lång natt med många uppvaknande så är det morgon, kroppen och hjärnan är allt utom utvilad. 

Sonen har vaknat otaliga gånger av smärtor, oro och mardrömmar. 

Detta är något som är våran konstanta följeslagare, hur vi ska vinna över smärtan och orken blir så otroligt påverkad. 

 

Starten på morgonen 

Väcka barnen, ge dom stöttning för toabesök om behovet finns (daglig basis). 

Sedan massage för att mjuka upp ömma leder, undertiden så är det avslappningsmusik via Spotify. 

Frukost serveras på en bordsbricka tillsammans med dagens dos av mediciner. 

För med regel utan undantag så är kroppen i så taskigt skick att den inte klarar av att sitta vid ett bord på en vanlig stol.  

Sen håller man tummarna för att allt ska funka, så ungarna kan komma till skolan, inte bara för undervisningens skull utan för den sociala biten. 

Sen när allt förhoppningsvis har flutit på bra då kan mamman försöka ta igen den sömnen som varit förlorad. 

Sambon åker till jobbet och lämnar av barn på vägen. 

För vi har turen att sambon har ett så otroligt flexibelt jobb när det kommer till arbetstider. 

 

Min stora oro är när sambons depåer är dränerande, vad ska vi göra då? 

Vi har många som stöttar men fortfarande många som har svårt att tro på hur vardagen ser ut, att den verkligen ser ut på detta viset som jag beskriver. 

Då är detta bara en liten glimt in i morgonrutinen. 

 

Nu ska jag ta mig en stor kopp kaffe och sätta på dumburken och sen är det fredag med en massa mys på eftermiddagen! 

 

Ha nu en underbar dag och ta det försiktigt i trafiken 💗