Danstroll

Maktlösheten och förhoppning!
En spruta som gavs 2010 har gett min dotter men för livet, jag är för vaccin men bara dom väl beprövade.
Idag slog det mig att detta är livslångt, att narkolepsin kommer inte försvinna. 
Tårarna rinner av maktlösheten! Frustrationen och förlusten! 
Älskar min unge och hade önskat att detta skulle vara en dålig mardröm för det hade räckt med eds, ep, endometerios, adhd mm. 

Idag när vi var på logopeden så kunde man märka att tungan inte hade normala signaler och att det är ett sludder på talet. Vi tog upp om näringsdrycker ännu en gång eftersom när gumman är i sina dipper så orkar hon inte äta och maten sätts i halsen. 
Då kommer rädslan för att det ska bli total stopp, hon har redan fått uppleva heimlich manöver.
Vi har fått i uppgift att använda proxident som ska hjälpa till med saliv då dottern inte producerar det sen har hon en muskelsvaghet. 
Man ska ta kontakt med mun-H-center igen och skicka en remiss till Göteborg för en speciell röntgen som görs stående vid intag av mat och dryck. 
Min största önskan är att dottern ska få det stödet som behövs, skolan vågar knappt inte ha henne där och det gör alla ledsna. 
Vill bara ha lite lugn och ro, lycklig är jag över att vi fick träffa en så underbar logoped! 

Nu blir det kaffe och sedan vila! 
Att få lite andrum och distans!
Det är något som alla behöver ha ibland, idag så landade jag på Wayne's coffee och unnade mig en stor kaffe latte sen en morotskaka med underbart god frosting på.
Så nu sitter jag här och bara njuter lite över att ha tagit mig ut en sväng.

Jag och sonen var iväg hos en kompis till honom och så blev det lite vuxentid för mig, det har gått ett tag sen vi sågs sist och så är det ju med livet. 
Det bara svischar förbi med alla måsten och sen ska man lyckas hitta på något med hela familjen på helgerna. 
Och missförstå mig inte, jag älskar att vara med min familj men ibland så behöver jag få lite luft.
Känslan att kunna dricka kaffe i lugn och ro eller bara göra något som gynnar mig. 
Man kan tycka att detta låter egoistiskt men för att överleva så måste jag göra på detta sättet för annars skulle alla måste göra mitt liv tråkigt. 

Medans jag sitter och bara är så är sonen och sambon på kalas för en klasskamrat så sonen lär vara nöjd men öm efteråt. 

Man måste tillåta sig själv att få njuta sen hur du väljer att uppnå njutning är upp till dig men detta funkar för mig. 

Mellomys eller inte, vi får se för dottern är inte riktigt bra och visst hade det varit kul att träffa syrran och hennes nya kille!?! 
För jag är väldigt nyfiken av mig men vi får se hur dagen och kvällen artar sig. 

Over and out for to day! 


Crockpot!
Tänk vad enkelt det har blivit att laga mat sen crockpoten kom in i vårt liv! 
Jag kan ladda den med vad som helst eller nästan sen får den göra sin magi under 4 timmar på låg i detta fallet och det enda jag behöver göra är att förbereda potatisen.
Såsen skapas under tiden köttbullarna lagas och om den är rinnig så reder vi den med maizena. 

Idag kom även intyget som förhoppningsvis ska skapa förståelse gällande sonen, att han behöver guidas till lagom vid fysisk aktivitet. 
Annars så blir följande dagar efter idrott fruktansvärda, då pratar vi inte om en enkel träningsvärk utan sömnlösa nätter med skrik av smärta.
Att hans koncentreration hänger ihop med hans mående. 
Sen är han en grabb som är 10 år och hans sinne är ju likt alla andras i den åldern. 

Nu till min fina dotter, tänk denna kvinna är jag mamma till. 
Jag önskar att livet kunde behandla henne mer rättvist. 
Hon lägger krutet på att hitta en praktik som funkar och det är svårt. 
Men detta kommer lösa sig till det bästa! 

Nu ska jag tvätta potatisen!