Danstroll

Uppehåll och sommar!
Nu är det höst på gång och sommaren har varit fantastisk!
Jag har verkligen njutit av värmen och av ledigheten. 
Vi har kunnat titta på solnedgången från klipporna i smögen och lyssna på kossornas förnöjda bröl när kylan lagt sig som ett svalkande täcke på rödlix som ligger ett stenkast från Varberg. 
Vi har väl inte gjort så mycket men njuta kan man göra utan att det ska glänsad och kosta en förmögenhet. 
Vi vill uppmuntra barnen att leva sitt liv på ett sätt där prylarna inte tar över eller hetsen om vem som tagit den dyraste resan. 
Att vara nöjd med det man har och leva sunt med lite guldkorn i form av familj och vänner. 
Just nu så är det mycket pillande med mina blommor och växter, älskar verkligen att plantera för att sedan se hur det till slut kommer en liten knopp. 
Så jag pendlar lite mellan det och att baka 🤗
Hoppas att ni har haft en underbar sommar och att eran höst blir fylld av värme trots väder och vind ❤️



Maktlösheten och förhoppning!
En spruta som gavs 2010 har gett min dotter men för livet, jag är för vaccin men bara dom väl beprövade.
Idag slog det mig att detta är livslångt, att narkolepsin kommer inte försvinna. 
Tårarna rinner av maktlösheten! Frustrationen och förlusten! 
Älskar min unge och hade önskat att detta skulle vara en dålig mardröm för det hade räckt med eds, ep, endometerios, adhd mm. 

Idag när vi var på logopeden så kunde man märka att tungan inte hade normala signaler och att det är ett sludder på talet. Vi tog upp om näringsdrycker ännu en gång eftersom när gumman är i sina dipper så orkar hon inte äta och maten sätts i halsen. 
Då kommer rädslan för att det ska bli total stopp, hon har redan fått uppleva heimlich manöver.
Vi har fått i uppgift att använda proxident som ska hjälpa till med saliv då dottern inte producerar det sen har hon en muskelsvaghet. 
Man ska ta kontakt med mun-H-center igen och skicka en remiss till Göteborg för en speciell röntgen som görs stående vid intag av mat och dryck. 
Min största önskan är att dottern ska få det stödet som behövs, skolan vågar knappt inte ha henne där och det gör alla ledsna. 
Vill bara ha lite lugn och ro, lycklig är jag över att vi fick träffa en så underbar logoped! 

Nu blir det kaffe och sedan vila!