Danstroll

Maktlösheten och förhoppning!
En spruta som gavs 2010 har gett min dotter men för livet, jag är för vaccin men bara dom väl beprövade.
Idag slog det mig att detta är livslångt, att narkolepsin kommer inte försvinna. 
Tårarna rinner av maktlösheten! Frustrationen och förlusten! 
Älskar min unge och hade önskat att detta skulle vara en dålig mardröm för det hade räckt med eds, ep, endometerios, adhd mm. 

Idag när vi var på logopeden så kunde man märka att tungan inte hade normala signaler och att det är ett sludder på talet. Vi tog upp om näringsdrycker ännu en gång eftersom när gumman är i sina dipper så orkar hon inte äta och maten sätts i halsen. 
Då kommer rädslan för att det ska bli total stopp, hon har redan fått uppleva heimlich manöver.
Vi har fått i uppgift att använda proxident som ska hjälpa till med saliv då dottern inte producerar det sen har hon en muskelsvaghet. 
Man ska ta kontakt med mun-H-center igen och skicka en remiss till Göteborg för en speciell röntgen som görs stående vid intag av mat och dryck. 
Min största önskan är att dottern ska få det stödet som behövs, skolan vågar knappt inte ha henne där och det gör alla ledsna. 
Vill bara ha lite lugn och ro, lycklig är jag över att vi fick träffa en så underbar logoped! 

Nu blir det kaffe och sedan vila! 
Att våga
Idag kändes det inte bra att lämna pojken i skolan men inställningen är att man måste försöka.
Men idag är klumpen i magen kvar trotts att jag vet att hans lärare är så måna om honom. 
Så nu sitter jag med en kaffe i närheten av skolan utifall det blir skarpt läge, min förhoppning är att allt ska gå bra och måendet blir bättre på sonen. 
Njut nu av dagen för det ska jag göra trotts att det har startat lite tokigt. 


Liten börjar bli stor!
Idag är våran lille som iväg på prao hos sin faster och mammahjärtat värker, både av glädje men även sorg.
Detta innebär att han inte är så liten längre och det ska bli ett fantastiskt äventyr att få se honom utvecklas för att sedan hitta rätt väg i livet. 
Jag har inga små barn och det har varit på tapeten sen sonen var 6 år för ungarna är mogna på så många sätt i själen. 
Dom har fått växa upp på ett sätt som gett ett annan inställning till livet.
Att inte ta allt för givet är en av sakerna som har klingat mest och att vara lycklig över det som faktiskt funkar! 
Även om det ibland är gråt och tannagnisslan så kommer skrattet inte så långt efter! 
Ha nu en fantastisk dag och njut av solen!