Danstroll

Solsken och fågelkvitter!

I natt har jag sovit, vaknade strax efter kl 9 och det var längesen nu. 
Nackdelen med att sova så länge är att jag gnisslar till mig huvudvärk men vad gör det när solen skiner ute tillsammans med fåglarnas skönsång. 

Jag tänkte gå ut men som ni vet är denna tanten inte helt betrodd med halka. 
Det skulle sluta med en fysisk dubbelknut och diverse frakturer så jag nöjer mig med att njuta på insidan fram tills min sambo kommer hem. 
Idag har jag fått mitt inköp, det är väldigt skönt ändå att det finns tjänster som innebär att någon annan handlar din mat. 
Jag är glad att detta finns för min sambo får lite  avbelastning då. 
Så nu inväntar jag lugnet före stormen, idag är det lek på agendan och jag älskar när ungarna skrattar! 
Nu ska jag filura på livet och lss, assistans och skriva ett brev som är offentligt igen till våra politiker! 

Man måste börja striden någonstans annars kommer vinsten aldrig bli ett faktum 💖






Imorgon ska det vända
Det har jag bestämt nu, jag vill inte missa livet på utsidan eller bara titta på från insidan!
Vi har en plan jag och min fina sambo så förhoppningsvis blir utfallet hyfsat bra iaf. 
Det har varit några tuffa dagar men jag är krigare i själen och tänker då fan inte ge upp utan rejäl strid. 
Det är ju roliga saker på ingång och då måste jag vara pigg igen. 
Till helgen är det en mässa som jag ska gå på tillsammans med min fina vän F och kanske någon annan hakar på men allt hänger på tillståndet då. 
Vi får inte glömma att jag fyller 40 år, kan ni tänka er hur vi har stridit tillsammans och emot varandra, pratar om min kropp då. 
Lika bra att vara tydlig här 🤗
Men vi lever och det betyder enormt mycket för min kropp har varit påväg att ge upp några gånger men själen vann över fysiken. 
Sist gång var när min fina son låg i magen då min ena njure höll på att ta livet av mig, hade inte min sambo varit hemma så hade vi inte funnits idag, han räddade mig tillsammans med dottern. 
Jag kommer inte ihåg så mycket den dagen 2007 men det gör dom.

Älskar er mina hjältar ❤️❤️❤️




Söndag och mina hjältar stöttar
Jag har tur då min familj står starkt vid min sida men då kommer den där oron krypande, vad händer när min otroligt fina sambo inte orkar mer?
Visst vi har vänner och anhöriga men dom har sina egna liv och man sätter sig själv i första hand och så ska det vara när det kommer till ens egna. 
Men vad gör vi? 
Assistans är ju helt lönlöst att ens söka med tanke på att folk som inte kan andas får avslag, fruktansvärt! 
Sverige känns uppochner sittandes i en berg-och-dalbana! 

Jag hoppas verkligen att allt vänder för snart är vi tillbaka i 30-talets Sverige och institutioner skrämmer skiten ur mig! 

Over and out!