En av sonens sköterskor ringde upp och började med att jag förstår att det måste vara tung, känslan av att pendla mellan himmel och helvete. 

Jag blev så paff och sa att det hade nog räckt med en diagnos på ett barn, nu har vi två barn med flera diagnoser. 

Men med många tårar, tanna gnisslan, envishet och glädje så kommer man långt men inte alltid hela vägen. 

Jag hoppas och önskar att det blir en ljusning i horizonten! 

Pyttipanna står på lunch menyn och med massor av dragon!